.....

Om jag inte känner för det så bloggar jag helt enkelt inte. Detta är min blogg och jag försöker att inte blogga om man har en sämre dag och allt känns bara skit. För så kan det vara ibland.

Som tur kommer de dagarna väldigt sällan nu och jag kan hantera de på ett annat sätt. Tänk hur en människa, som absolut inte ska vara i chefsposition kan påverka en. Minsta lilla negativa kritik, eller något annat kan göra att man blir helt låst. Såna dagar man bara vill stanna hemma inom fyra väggar. Då man fick sånt grym skäll för minsta lilla man hade gjort på fel sätt, eller något misstag på jobbet. Har jag en dålig dag och det kommer minsta negativa kritik, så låser jag mig och ångrar att jag ens nämnt något som gör att man får höra något med negativitet i. När det hände där på jobbet, då önskade man bokstavligen att man inte fanns. För då gällde inget våga misslyckas för att lyckas, för allt kom ändå utöver mig. Skulle jag idag t.ex. vilja börja med en sport, om jag skulle ha en sån här dålig dag - skulle jag kanske inte våga ifall man skulle få kommentarer över hur man ska göra, mycket kritik som jag ändå skulle ta personligt. Det kan vara i princip vad som helst, och jag vet att det sitter i efter gamla jobbet. Att inte ta det personligt är en utmaning som jag övat in. Tack och lov är det sällan som jag nuförtiden känner så här - what doesen't kill you makes you stronger.

Det krävs tre positiva tankar för en negativ kommentar. Just nu försöker jag fylla huvudet med positiva tankar, känslor och vara tacksam över det jag har. Att jag duger som jag är efter 30 + ansökningar och 7 intervjuver under de senaste månaderna så måste det nappa snart.

Detta blir troligen mitt enda personliga inlägg här på bloggen. Man behöver ibland ha dåliga dagar för att se hur bra man har det :)

Kärlek till mina vänner, familj och fina läsare!